Rapport från De vilda blommornas dag

Blåmunk, Jasione Montana (Foto: Wikipedia)

Blåmunkar har anlänt till Avesta

Att finna en nykomling i naturen händer ibland. Växter flyttar ju också ibland. Ganska ofta det är människan som agerar flyttgubbe, på ett eller annat sätt, medvetet eller omedvetet. Fågeln, som äter växternas frön, är den allra vanligaste hjälpreda vid flytten. Utan fåglar har fjällnejlikan inte kunnat flytta från lappländska fjällen till galmejaåkern i Tråbacken, Avesta. 

I naturen pågår det ständig kamp om utrymme, och de starkare vinner över den svagare. Den måste anpassa sig. Blåklocka- släktingen Blåmunkar, eller Monke har löst problemet genom att söka sig till magra dikeskanter och vägslänter, områden där många andra avxter inte trivs. Sen vil ha sandig, solig och varm växtplats. Just precis sådan som det finns i Åsbos slänter och dikeskanter. 

Där fann en blomintresserad kvinna en okänd bomma, och kontaktade lokala Naturskyddsföreningen, vars växtguru Åke Helander kunde konstatera att det var fråga om Blåmunkar. Eftersom Monken är ganska liten, behöver man inte vara orolig att den kunde sprida sig för mycket och bli invasiv. 

I år orsakade Monken huvudbry för oss i Avesta NSF. Vi hade beslutat att i år påbörja årets DVBD:s, De Vilda Blommorna Dags blomstervandring i Åsbo, gramför Dalahästens mule. Jag åtog mig uppgiften för att kolla blommans närvaro, så att säga. 

Men det dök upp ingen Monke. När jag inspekterade platsen ett par dagar före DVBD, fann jag ingen Monke där. Bara rosa, gräslöksliknande trift, havskustväxten. Och vi hade hunnit annonsera… O, Gud, Hjälp oss!

Och tänk! Han hjälpte! Söndagen den 19/6, kvart i tio, fann jag några Monken i diket. Dagen och vadringen var räddad. Förklaringen till att de var så få, var att Monken är tvåårigt. Blomman växer också på en liten sandbplätt nära Döda fallen, och nära Lillforsen vid själva Älvpromenaden, samt bakom Mio i Åsbo. 

Blommornas två- årighet har orsakat huvudbry också tidigare. Lilla kattfot- släktingen Ullört blommar vissa år rikligt vid  Älvpromenadens torrastedel de i vissa år, men lyser med din frånvaro i vissa andra. 

Orkide´n Skogsknipproten på Älvpromenaden lever än, trots sina fienden, men har inte lyckats föröka sig. Den blir nerklippt stup i kvarten, trotts att den är fridlyst. Sällsynta Kritsugan verkar må bra, Det ser dock ut så, att vit sötväppling, en invandrad ärtväxt, håller på att föröka sig för mycket just på kritsugans revir, och måste tas bort. 

Lupinplockningen på Älvppromenaden har gett resultat. Deras härjningar och stöld av utrymme från andra växter har minskat

Alla de ”vanliga” blommor, Pimpinell, Rödklint, Blodnäva, med flera vid Älvpromenaden mår bra och frodas.  

Det pågår en inventering av insekter på Älvpromenaden. Också växter kommer att inventeras så småningom.

Helena Roininen  

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.